Uppsägning av anställningsförhållande

Senast uppdaterad 29.9.2023

Anställningsförhållandet kan hävas antingen genom uppsägning, ömsesidig överenskommelse eller upplösning. Ibland kan också ett anställningsförhållande hävas av särskilda skäl.

Uppsägning

Om anställningsförhållandet sägs upp, upphör det först när uppsägningstiden har löpt ut. Under uppsägningstiden gäller fortfarande de normala rättigheterna och skyldigheterna för arbetsförhållandet. Arbetstagaren är i regel skyldig att arbeta under uppsägningstiden och arbetsgivaren är skyldig att betala lön till arbetstagaren för uppsägningstiden.

Arbetstagaren behöver ingen grund för uppsägning av arbetsavtalet. Om en arbetsgivare vill säga upp en arbetstagare ska arbetsgivaren ha en objektiv och vägande grund enligt arbetsavtalslagen. Grunden för uppsägning kan vara antingen personlig eller beroende av arbetsgivarens produktions och ekonomiska orsaker.

Arbetsavtal för viss tid

Ett arbetsavtal för viss tid upphör i regel när den tid som överenskommits i arbetsavtalet löper ut eller utan särskild uppsägning när det avtalade arbetet har slutförts. Om endast arbetsgivaren känner till när arbetsavtalet för viss tid kommer att upphöra, skall arbetsgivaren utan dröjsmål efter att ha fått kännedom om tidpunkten underrätta också arbetstagaren om tidpunkten. Ibland innehåller arbetsavtalet för viss tid en uppsägningsklausul, det vill säga att avtalet i fråga är ett så kallat blandavtal.

Avtal om upphävning

Arbetstagaren och arbetsgivaren kan också komma överens om att upphäva anställningsförhållandet. Initiativet kommer ofta från en arbetsgivare som inte har någon grund enligt arbetsavtalslagen för upphävning av anställningsförhållandet. Men för att avtalet för upphävning ska vara giltigt krävs även den anställdes samtycke. Avtalet för upphävning förutsätter inte sakliga och vägande grunder enligt arbetsavtalslagen.

Hävning

Arbetsgivaren får endast av synnerligen vägande skäl häva ett arbetsavtal så att det upphör omedelbart. Hävningsrätten gäller både avtal för viss tid och avtal som ingåtts tills vidare. Arbetstagaren har också rätt att häva arbetsavtalet, om arbetsgivaren bryter mot eller åsidosätter sina förpliktelser så allvarligt att det inte skäligen kan förutsättas att arbetstagaren fortsätter i arbetet ens för den tid uppsägningstiden varar. En sådan situation kan uppstå till exempel om arbetssäkerheten har äventyrats avsevärt på grund av försummelser. Hävningsrätten förfaller om arbetsavtalet inte har hävts inom 14 dagar från det avtalsparten fick kännedom om hävningsgrunden.

Upphävning av arbetsavtalet under prövotid

När arbetet inleds kan man avtala om en prövotid, som varar högst sex månader. I arbetsavtal för viss tid får prövotiden vara högst hälften av den tid arbetsavtalet gäller, dock inte längre än sex månader. Syftet med prövotiden är att ta reda på om arbetstagaren är lämplig för det arbete som erbjuds honom eller henne och om han eller hon vill åta sig detta arbete. Under prövotiden kan arbetsavtalet hävas av vardera parten omedelbart utan motivering. Arbetsavtalet under prövotiden får dock inte hävas på diskriminerande eller grunder som på annat sätt är ovidkommande med tanke på syftet med prövotiden och som nämns i lagen. Till exempel arbetsgivarens produktionsmässiga och ekonomiska utmaningar är inte grund för att häva prövotiden.

Särskilda grunder

Arbetsavtalslagen innehåller några särskilda grunder för upphävning av arbetsavtal. Särskilda grunder för upphävning av arbetsavtal är överlåtelse av rörelse (dvs. företagsförvärv), företagssanering samt arbetsgivarens konkurs och dödsfall.

Arbetsavtals ogiltighet

Bestämmelser om arbetsavtals ogiltighet föreskrivs i 3 kap. i lagen om rättshandlingar. Enligt den är en rättshandling icke gällande, om

• någon blivit tvungen att företaga den genom våld å person eller genom hot, som innebär trängande fara för liv eller hälsa eller genom svikligt förledande
• med begagnande av annans trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroendeställning i förhållande till honom, tagit eller betingat sig fördel i egendom, som står i uppenbart missförhållande till vad av honom givits eller beviljats
• viljeförklaring, vilken till följd av felskrivning eller annat misstag fått annat innehåll än åsyftat varit, där den, till vilken förklaringen är inriktad, insåg eller bort äga kunskap därom
• där omständigheterna vid dess tillkomst voro sådana, att det skulle strida mot tro och heder att med vetskap om dem åberopa rättshandlingen, och den, gent emot vilken rättshandlingen företogs, måste antagas hava ägt sådan vetskap

---