Hur vill du utveckla dina färdigheter härnäst, Janni Hussi?

Som i livet i allmänhet är detta delvis planerat, men slumpen har också spelat en roll. Till exempel skulle jag nog aldrig ha blivit fitnessmodell om jag inte hade behövt sluta med fotbollen på grund av en knäskada. En rätt så naturlig fortsättning på karriären som sportmodell var att utbilda sig till idrottsledare inom idrottsbranschen.

Vid något tillfälle bringade inte sporten längre någon inre glöd och det var dags att gå vidare. Jag hade alltid varit intresserad av att jobba med media: redan när jag bodde i Kouvola skrev jag sportartiklar till en tidning och senare förde jag min egen blogg och YouTube-kanal, och en kolumn i Cosmopolitan.

Jag var speciellt intresserad av ett yrke med att tala, så 2019 kontaktade jag själv Supla och berättade om att jag var intresserad av att både göra poddar och att hoppa in och göra radiosändningar. Och så började det hela. När jag ställer upp ett mål för mig själv börjar jag sträva till det med fulla muggar. Så var det också i det här fallet.

Ingenting sker med att knäppa på fingrarna och i dagens värld hoppar man inte bara från en plats till en annan. Jag har till exempel tagit privatlektioner för att lära mig röstbehandling och att spela. Förutom lektionerna har det att man lär sig av erfarenhet en viktig roll: i mitt fall har till exempel många års erfarenhet av att vara programledare medfört mycket sådant som man endast kan lära sig genom att göra det i praktiken.

Alla har sin egen väg, och det finns inte bara ett sätt att ta sig framåt på. Man har alltid nytta av utbildning, vare sig det är en kurs under en helg eller högskola. För mig fungerar det praktiska bättre: jag gillar att jobba hårt och lära mig genom försök och misstag. Naturligtvis kan man inte lära sig allt på det här sättet, utan det lönar sig också att inhämta kunskap av experter och lärare. Det var därför jag själv till exempel tog privatlektioner.

Jag gillar att öva färdigheter på egen hand. Det är ändå viktigt att få hjälp av en expert, speciellt i början, eftersom det är viktigt att lära sig saker rätt genast från början - att lära sig av med det som är fel är alltid svårare. När jag ska lära mig nya saker är jag så målmedveten att det passar mig att ha en egen rytm och att bearbeta det på egen hand.

"Här är en bok, studera från den" är ett utmanande sätt för mig. Helst lyssnar jag på ljudinspelningar eller föreläsningar - om det är en intressant föreläsare suger jag formligen in information.

Jag tror att det här delvis är en fråga om hur man är till sin natur. Många tycker om att jobba på samma plats hela livet, och det är helt lika bra. Personligen tycker jag om att jobba med många projekt samtidigt och att jag kan göra olika saker under dagen. Jag är en så rastlös själ, att det är bra att jag har olika saker på gång för att få utlopp för min energi.

En ridande polis. Jag var en gång i Helsingfors som barn och såg en ridande polis. Jag var hästtokig och tyckte också att polisens arbete var jättecoolt, och jag blev eld och lågor när jag insåg att man kunde kombinera de här två! Den här tanken hade jag ännu i slutet av högstadiet.

Jag tycker att det är lite gammaldags att tänka att man ska välja ett jobb för resten av livet. Samhället och yrkena förändras kontinuerligt, så det behövs säkert flexibilitet. Naturligtvis finns det också de som vet redan från små att de vill bli till exempel brandmän, de siktar mot det målet och är hela sin karriär nöjda. Det finns inte bara ett rätt sätt.

Om man är alldeles slutkörd så fastnar inga nya saker i minnet. Både fysisk aktivitet och tillräcklig sömn hjälper inlärning. Om man är pigg i sinnet och mår bra i sin kropp är man säkert på alla sätt mer öppen att ta emot ny information.

Just nu är jag jättenöjd och har inget behov att gå åt något håll. Det är också väldigt viktigt att känna igen den här känslan – speciellt för en rastlös själ som jag.

Men om jag ändå måste välja en färdighet som jag är intresserad av att lära mig, har jag den senaste tiden funderat kring det mekaniker kan. Om till exempel motorcykeln går sönder vore det häftigt att själv kunna meka och reparera den. Att man inte skulle vara helt hjälplös.

Riktigt bra faktiskt, jag fick också med mig min partner. Vi håller ibland dagar när vi lämnar telefonerna på ljudlöst på bordet och kommer överens att ingendera sneglar på dem. Det är hemskt att märka hur ens händer letar sig till fickan för att nå telefonen. Det är fruktansvärt synd hur beroende vi är av den. Det är en av orsakerna till att det är så underbart att åka motorcykel: då är jag inte anträffbar för någon.