Det räcker inte alltid med attityden, men hoppet lever i möjligheterna

Helt nyligen kom jag på kollisionskurs med verkställande direktören för ett framgångsrikt företag. Vi var med på en gemensam konferens, där inläggen till en början kretsade kring de brännande temana för dagen. Naturligtvis tvingade sig corona -epidemin och dess långtgående konsekvenser snart in i vad man talade om.

Jag förde fram min oro för de långa permitteringarna och det osäkra arbetet samt familjernas stora bekymmer innanför hemmets väggar. De anhopade vårdköerna, välbefinnandet för de yrkesutbildade inom hälsovården samt de senare kostnaderna för den mentala hälsan överskuggade mina aspekter. Också situationen för barnen inger oro, för då de vuxna inte orkar, blir det alltid till slut barnen och de unga som får betala – alltså alltså den bärande framtiden för vårt samhälle.

Verkställande direktören hade dock en ganska annorlunda synvinkel. Han hade efter att corona -epidemin brutit ut tillbringat mera tid med familjen än tidigare. När de ständiga arbetsresorna inte hade belastat vare sig humöret eller kalendern, hade det blivit utrymme för att andas ensam och tillsammans. Direktörens företag är i en bransch, som i takt med coronan spurtat allt högre och kunnat t.o.m. anställa flera arbetstagare. Minuttidtabellen för vardagen hade lugnat ner sig då hobbyerna lagt av och det hade blivit tid för familjen på ett tidigare oskådat sätt för familjen, sig själv och för att begrunda livets värden.

”Av det här kommer så mycket gott att följa”, sade direktören och slog samtidigt i bordet en synvinkel av alldeles annat slag. Jag drog andan en stund och suckade djup i mitt stilla sinne: en sanning även det där.

Vi upplever på många sätt svåra tider, som inte bemöter oss jämlikt som individer och ej heller som samhällen. Utifrån den egna aspekten kan situationen förefalla avsevärt enklare, än vad människolivet och den komplicerade världen i sin helhet är. Så när någon upplever också den här tiden främst som svår och förödande, öppnar sig här för någon annan lycka och glädje. Ibland är det svårt att komma ihåg, att även en motsatt sanning ofta är sann.

Ibland gör en överbetoning av den egna synvinkeln att man är blind för andras olika situationer och för hur komplicerade sakerna är. Den otrygghet som osäkerheten skapar lockar till att dra enkla slutsatser. När man själv bland de stora omvälvningarna har stött på en lugn plats, kan det vara svårt att komma ihåg att det alltid finns möjligheter att påverka i svårigheterna. Hoppet och misströstan har många ansikten, men de förenas av möjligheten att påverka och gå med på det som existerar.

Ibland hör man det hävdas, att sist och slutligen beror allt endast på attityden. När man rättar till sin inställning, börjar även sakerna löpa. Det lönar sig ändå att undersöka saken vidare. Människans sinne, välbefinnande och hur livet får vidare är på många sätt även enbart en slump, med vägkost av olika värden och tidig styrning i barndomen – men visserligen även arbete, envishet och attityd. Såväl våra utgångspunkter som de spelkort som delats ut i livet fördelas ingalunda alltid jämnt efter förtjänst.

När situationen är ytterst svår, ska man skärpa blicken och fokusera. I svåra stunder och förhållanden är det viktigt att fråga sig: vad kan jag påverka just nu? Vad kan jag göra i detta nu ör att förstärka min tillvaro? Vilket är det steg som jag kan ta mot en lättnad exempelvis genast? Vems hjälp kan jag få som stöd för mig? Hoppet lever i möjligheterna, som inte är förbjudna ens inom misströstan.  I det att ibland är till och med det här svåra skedet ett minne blott.

När man är stadigt förankrad i lyckan, förpliktar det oss att dela med oss vårt välbefinnande till andras förfogande och till nytta för det gemensamma. När de egna möjligheterna har styrka, ska man fråga sig: hur kan jag nu förstärka hoppet för andra? Vem kan jag vara till hjälp? Hur kan jag bevara dessa goda stunder djupt i mitt hjärta med tanke på svårare dagar? Hur kan jag låta hoppet smitta av sig på andra?