I hurdant skick för arbetslivet är du, Janni Hussi?

Det är ork och energi i arbetet. Jag tycker det är onödigt att skilja på fysisk och psykisk ork. Fysisk smärta eller fysiska besvär inverkar alltid på psyket och tvärtom. Om man exempelvis är stressad eller nere, så mår i regel kroppen inte heller bra.

Växlande. Mina jobb är ganska projektmässiga, så emellanåt har jag betydligt mer press. Projekt och jobb som samlas på hög tär på fritiden, vilket exempelvis gör att jag har betydligt mindre tid för idrott. Som tur är har jag emellanåt lättare perioder och vid jul hade jag ett par veckors semester också.

Balans i mängden jobb. Jag är en energisk person i grunden och jag samlar lätt på mig mycket. Efter en semester är jag full av energi och tackar lätt ja till mycket. Jag tänker att “visst kan jag göra det här och det där i maj”... När det blir maj, tänker jag att hur i all världen har jag fyllt kalendern helt igen.

Jag har alltid varit fysiskt aktiv, vilket är bra. Emellanåt har det blivit för mycket, men nu har jag hittat en bra balans som stöder orken på jobbet. Nuförtiden vet jag att jag måste minska på idrotten om jag har mycket jobb. Då lönar det sig inte att köra styrketräning på max, utan hellre gå ut i naturen. Jag har förstått att jag inte får någon nytta av att träna när jag är överbelastad: träningen framskrider inte och jag blir lättare sjuk. Det är bra att komma ihåg att ingens kondition rasar på en vecka.

Mina hobbyer är viktiga. I somras hittade jag en ny härlig hobby, enduro. När man kör på i skogen, kan man inte tänka på något annat. Det är det bästa sättet att nollställa huvudet. En promenad utan telefon med hunden Harri är en snabbhjälp emellanåt. Jag försöker sätta gränser för telefonen: ska jag besvara jobbsamtal efter kl. 18, öppna e-post osv. ... Ibland följer jag de här bättre, ibland sämre. Man måste sätta gränserna själv ändå, den här hektiska världen idag gör det inte.

Jag vet inte om det beror på åldern, men nuförtiden prioriterar jag saker på ett annat sätt. Förr gjorde jag mycket saker för att jag tänkte att man ska göra dem. Nu prioriterar jag saker som jag vill göra.

Tidigare pressade jag mig själv mer. Jag tänkte att man kan använda tiden på ett bättre sätt än att ligga på soffan. Nu har jag lärt mig att man måste gå ner i varv varje dag.

Efter morgonsändningen i radio brukar jag ta en stund för mig själv i 5–10 minuter. Jag tar en kopp kaffe och sitter ensam en stund i tystnad. Det är underligt hur bra det känns med ett så kort ögonblick utan telefon och sällskap.

Min manager är en bra mellanhand för mig. Personligen skulle jag tappa greppet lättare eftersom jag är en flexibel typ. Jag är gärna flexibel om det är möjligt, men det har börjat irritera mig att man inte respekterar fritiden. Trots att jag säger att jag är på semester, frågar folk om jag "skulle kunna göra det snabbt ändå ...". Det borde räcka om man säger nej. Man ska inte behöva motivera att man har fritid.

Faktum är ju att vårt samhälle blir mer och mer passivt hela tiden. Därför är det jättebra att arbetsgivare på många ställen redan uppmuntrar sina anställda att röra på sig och ger olika alternativ.

Vad jag önskar att man ägnar mer uppmärksamhet åt är arbetsuppgifter på fritiden och till exempel sändning av e-post i arbetet utanför arbetstid. Människor borde få återhämta sig och vara ifred. Då är man säkert också piggare och en mer effektiv arbetstagare.

Jag försöker sätta min telefon i stör ej-läge allt oftare. Det kommer för mycket stimulans och saker via telefonen som för tankarna till jobbet.